Topp 3

 

 

London-bandet hade sin kommersiella peak på 80-talet och är mest känd för superhiten Owner of a Lonely Heart men det var som ett av de största progressiv rock-banden på 70-talet som de var som bäst. Fjärde albumet, Fragile från 1971, är Yes höjdpunkt.

 

 

 

Jag fick upp ögonen för Brooklyn-bandet i och med deras album Hysterical som kom för två år sedan. Efter det har tre av bandets fem medlemmar lämnat och framtiden ser väl lite oklar ut men om det nu skulle vara över så hann de iaf lämna efter sig tre album av njutbar indie-rock som i mitt tycke låter ganska svensk (tänk Deportees eller Shout Out Louds).

 

Karen O och co släpper sitt fjärde album Mosquito om några veckor, fyra år efter fantastiska It's Blitz! Albumet har dock redan läckt ut och så här inledningsvis så låter det bra, tveksamt om det kommer upp i samma standard som föregångaren dock men det är skönt att New Yorkarna är tillbaka iaf.

Rent bandnamnmässigt så toppar Reading-bandet alla listor för det är nog det bästa bandnamnet någonsin. Att det är taget från brittiska The Office gör det bara ännu bättre. Något som är dåligt med det här "electro-rock"-bandet är att de, efter två album, har tagit paus på obestämd tid. Bara det inte är över för alltid för jag skulle nästan göra vad som helst för att få se dem live.

 

 

Ett av mina, kanske mitt, absoluta favoritband just nu är Yeasayer från Brooklyn. Deras psykedeliska pop tar ett tag att ta till sig men när man väl gör det förstår jag inte hur man inte skulle kunna älska dem. Deras andra album, Odd Blood, är ett av de bästa albumen de senaste åren och den innehåller också min favoritlåt genom tiderna (just nu iaf).

 

Bästa låtarna finns att lyssna på på Spotify-listan

Slänger upp en liten ranking av låtarna som ställer upp idag. Kanske uppdaterar med lite text senare.

 

Hade kunnat förstå denna låt, men inte tyckt att den var rolig, om den kom ca 1996. Nu är det 2013 och jag förstår den inte och den är inte rolig nu heller.

Alltså, amerikansk college-rock är ju fruktansvärt dålig. Svensk amerikansk college-rock kan ju omöjligt vara bättre. State of Drama bevisar min poäng.

 

Var den här låten ens med? Tydligen. Inte tillräckligt dålig för att jag ska bli arg men inte tillräckligt bra för att jag ska komma ihåg den.

 

Ja, vad ska man säga? Hela Sean Banan-idén och utförandet av nämnda idé är ju förkastlig men han bjuder ju på en show iaf.

 

You är en rätt ok låt faktiskt. Robin Stjernberg är däremot en bedrövlig artist och sångare så det håller ju inte i längden.

Den här är lite som David what's-his-name fast bättre. Ulrik är liksom, trots sin ålder, lite proffsigare.

Enda kvinnan i tävlingen ställer med en riktigt rekorderlig låt. Den är väl kanske inte så bra egentlig men det är en ordentlig sång och ja, det bör väl kanske premieras. Usel låttitel däremot men men.

Yohio är ju en fantastisk personlighet men tyvärr så vill hans låt lite alltför låta som något Tokio Hotel hade kunnat haspla ur sig. Den är tillräckligt bra för en tredjeplats ändå.

 

Andraplats för Ralf? Är väl kanske bara för att jag påminns om Mustasch härliga debutalbum. Låten kommer jag ärligt talat inte ihåg.

Plats 10-2 är egentligen oväsentliga för det här är den enda riktigt bra låten. Alltså instant melfest-classic! Anton Ewalds sexiga 80-tals-inspirerade nummer är catchy, trallvänlig och dansframkallande. Måste vinna!

Sitter och kollar lite NHL-hockey så här mitt i natten och kom på att jag nog älskar Kanada ganska mycket så här kommer en lista på det bästa med landet i norr.

Kanske världens bästa sällskapsspel, åtminstone enligt en frågesport-entusiast som jag, skapades av två kanadensiska journalister vid namn Chris Haney och Scott Abbott. De kom på idén att skapa ett eget spel 1979 och tre år senare släpptes första versionen av detta simpla men geniala spel.

 

 

Förr i tiden känns det som allt Kanada hade att komma med på musikfronten var Bryan Adams och Neil Young. Numera finns det en uppsjö av bra kanadensiska band och indiescenen i Kanada känns rätt het. Arcade Fire, Broken Social Scene, Memoryhouse, Crystal Castles, Diamond Rings, The Acorn, Japandroid, Wolf Parade är bara några av de bra banden Kanada har att erbjuda. 

Ursprungligen skotte men telefonens fader levde större delen av sitt liv i Kanada. Hans döva mor gjorde att han tidigt i livet intresserade sig för talets gåva och hur man kan hjälpa hörselskadade människor. 1876 gick patentansökan igenom och första "telefonsamtalet" genomfördes. Bell var inte så förtjust i sin uppfinning och hade aldrig någon telefon i sitt kontor då han tyckte den störde hans arbete.

Jag har bara sett fransktalande kanadensares regidebut, Jag dödade min mamma, men det var tillräckligt för att jag skulle bli djupt imponerad av mr Dolan. Xavier regisserade, skrev och spelade huvudrollen i filmen från 2009 om en ung homosexuell killes halvtaskiga relation till sin mamma. Och han gör det med bravur. Tilläggas bör att han är född 1989. Apropå regissörer kan jag ju också nämna att bl a David Cronenburg kommer från Kanada.

Jag fortsätter på filmtemat och går över till skådespelare. Det finns en mängd bra skådespelare från Kanada, Leslie Nielsen, far och son Sutherland, Michael J Fox, Jim Carrey, Ellen Page m fl men jag tänkte inrikta mig på två skådespelare som är med i min favoritserie Arrested Development. Michael Cera spelar George Michael och Will Arnett är GOB och framförallt den senare är min favoritkaraktär och Will Arnett är en av de roligaste människorna jag vet.

You know what I'm talking "aboot". Kanadensiska engelskan är ju så mycket charmigare än den amerikanska. Att de lägger till "eh" i slutet av alla meningar är ju ingen nackdel heller. Såg ett segment i kvällens hockey-sändning som kallades "Q & Eh", bara en sån sak liksom. Dessutom kryddar Kanada det hela med att vissa snackar franska, detta fantastiska land.

Min största celebrity-crush för tillfället är utan tvekan Claire Boucher som går under artistnamnet Grimes. 24-åringen, som var trea både på min albumlista och låtlista för 2012, gör alltså sjukt bra musik och utöver det är hon fantastiskt söt och jävligt cool. Hon är väl största skälet till att jag hemskt gärna skulle vilja besöka Kanada, och framförallt Montreal där hon bor, så snart som möjligt.

Skälet till varför jag kollar hockey mitt i natten, varför jag gör denna lista och varför jag då och då funderar på att flytta till Winnipeg, Manitoba, Kanada. Stadens stolthet är tillbaka i NHL efter att det gamla Winnipeg Jets såldes till Phoenix 1996. För två år sedan blev laget jag höll lite på, Atlanta Thrashers, tvungna att säljas och Winnipeg tog över franchisen. Jag kände att det var helt rätt och lite retro att hålla på Winnipeg Jets och under vintrarna har jag numera sämre dygnsrytm än vanligt. 3-1 vann de med idag för övrigt och är nu uppe på slutspelsplats. Go Jets Go!

Ganska nyligen utsedd av mig till världens bästa nationalsång och jag har egentligen inte så mycket mer att säga om den mer än att jag önskar att jag var native canadian så jag med enorm stolthet kunde sjunga med. Nu sjunger jag med ändå men det är mer med avundsjuka än stolthet. O Canada I stand on guard for thee.

Ett ganska vanligt meme har på sistone varit bilder på övervänliga saker med en bildtext om kanadensare och det är ju så man alltid skämtat om Kanadas befolkning, att de är så snälla och vänliga. Om det är den värsta fördomen som finns om folket så känns det ok med mig. Jag känner att jag vill vara en del av det folket och jag tror jag skulle platsa hyffsat bra. Kan det vara så att jag har lite kanadensiskt blod i mig? Nä så fantastiskt kan det inte vara. Eller?