Topp 3

En blogg med enbart listor

Topp 10 Samplade filmklipp

Kategori: Film

Blev inspirerad av Max sampling-lista så bestämde mig för att göra en egen. Tänker inte göra en Kanye-sampling-lista dock utan istället lista de 10 bästa samplingarna av klipp från filmer. Klicka på låten för samplingen, klicka på länken i texten för originalet, låtarna finns också på Spotifylistan. And here we...go!
 
#10: Jay-Z - What More Can I Say (klipp från Gladiator)
 
Låten inleds med den klassiska "Are you not entertained?"-scenen från Ridley Scotts historiskt inkorrekta men samtidigt underhållande Gladiator. Jay letar sig in i introt och sen går låten över i en typisk och bra Jay-Z-låt. Måste börja lyssna mer på honom alltså.
 
#9: Gorillaz - M1 A1 (klipp från Day of the Dead)
 
Första halvan av låten är taget från introt av George A Romeros zombiefilm från 1985. Andra halvan, alltså själva låten, är väl kanske inte Gorillaz bästa men jag gillar övergången från filmmusiken till deras rock och att ropen från filmen följer med och återkommer under hela låten.
 
#8: New Order - Murder (klipp från 2001: A Space Odyssey och Caligula)
 
New Order är också ett band jag måste lyssna mer på, jag menar älskar ju Joy Division och det jag hört av avkomman New Order. Murder t ex som är en simpel men härligt drivande och cool låt plus att den innehåller allas vår favoritdator, HAL 9000.
 
#7: Beirut - Nantes (klipp från La bete humaine)
 
Beirut känns lite som det mest hipstriga bandet så självklart slänger de in lite dialog från en gammal 30-talsfilm av Jean Renoir mitt i en låt. Vore konstigare om de inte hade gjort det. Jag gillar verkligen Beirut dock och Nantes är kanske Santa Fe-bandets finaste och bästa låt.
 
#6: Håkan Hellström - Det tog så lång tid att bli ung (klipp från Varning för Jönssonligan)
 
Jag är inte helt såld på Håkan H's senaste album och inte heller på avslutande spåret som många verkar älska. Men jo visst den är väl fin och att den inleds med Biffen från Jönssonligan som säger "gammalt jävla skit" är ju faktiskt både roligt och på nåt sätt genialiskt.
 
 
Fantastiska Explosions in the Sky är ett instrumentalt band så just denna låt är en raritet i och med att den har röster och ord. Rösten kommer från Jim Caviezel (right?) som Private Witt i Terrence Malicks vackra krigsdrama The Thin Red Line. Efter att låttiteln yttrats så drar EITS igång ännu en av sina episka låtar som de gör bäst.
 
#4: Slipknot - (Sic) (klipp från Carlito's Way)

Jag lyssnade väldigt mycet på Slipknot i mina yngre dagar och man kan väl säga vad man vill om det, tyckte de var jäkligt badass då iaf. Något som alltid kommer vara badass är samplingen av Al Pacino i Carlito's Way. Fullt ös -> stopp -> "Here comes the pain!" -> ös. Sitter som en jävla smäck alltså.
 
#3: Fatboy Slim - Right Here, Right Now (klipp från Strange Days)
 
Hade verkligen ingen aning om att det enda som "sjungs" i underbara Right Here, Right Now var från en film, än mindre att det var från Hurt Locker-regissörens Strange Days från 1995. Kanske ingen filmklassiker men får kanske se den nån gång bara för att.
 
#2: Does It Offend You, Yeah? - Wrestler (klipp från Beyond the Mat)
 
En av mina favoritlåtar från de senaste åren! Inte minst när det vankas fest för Wrestling-promotern Paul Heymans tal till brottarna i dokumentären Beyond the Mat från 1999 känns lika passande när man ska ut och röja. Because you have all made it to the dance, cause believe me, this is the dance!
 
#1: Kanye West & Jay-Z - Niggas in Paris (klipp från Blades of Glory)
 
Ni som känner mig visste nog att vilken som skulle bli etta, plus att det alltid känns bra att knyta ihop säcken så Jay-Z får starta och avsluta den här listan. Varje gång man hör Will Ferrell's replik "We're gonna skate to one song and one song only" vet man att shit is going down. Älskar denna låt och även om samplingen av Blades of Glory egentligen känns lite obegriplig så älskar jag den också. It get's the people GOING!

GÄSTLISTA: Topp 10 Kanye West-samplingar

Kategori: Gästlista

Bjuder på en ny gästlista idag och den kommer från Kanye-experten Max som vanligtvis gör listor på sin egen blogg. Typ ingen låt gick att bädda in pga rättigheter så klicka på länkarna, de startar vid de omnämnda samplingarna.
 
Topp 10 – Kanye West samplingar
 
#10: Touch the Sky (Curtis Mayfield – Move On Up)
 
 
Vi inleder med en av Kanyes mest skamlösa samplingar, nämligen den av Curtis Mayfields Move on up. Originallåten är ju bra i sig, och jag kände mig först något tveksam till att i princip bara ta ”beatet” rakt av och göra en hiphop-låt av det. MEN det jag gillar med Touch the sky är att den funkar ändå! Det är liksom en superglad Kanye-version av en klassiker. Dessutom kul att Lupe Fiasco gör ett inhopp.
 
#9: Jesus Walks (The ARC Choir – Walk With Me)
 
 
En av Kanyes mest uppskattade låtar bygger lustigt nog på en mystisk, och inte så känd, kristen kampsång från några som kallar sig The ARC Choir. Utan deras körsång hade ju inte låten blivit mycket att hänga i granen. Eller, ja, texten är ju fortfarande bra, även för en sekulariserad svenne som jag.
 
#8: Lift Off (med Jay-Z & Beyoncé) (Jack King – Apollo 11 moon landing) 
 
 
Okej, detta är inte riktigt en låtsampling, men vafan listan är rätt lång så lite får man skoja till det. I sköna partydängan Lift Off samplas nämligen Jack King, som var någon slags kommentator, när han kommenterar hur Apollo 11 lämnar jorden. 3, 2, 1 we have a lift off!
 
#7: New Day (med Jay) (Nina Simone – Feeling Good)
 
 
New Day är en av få lugna stunder på Watch the Throne, ye&jay’s gemensamma album ifrån 2011. Det är en väldigt bra låt där de båda spekulerar i hur de ska uppfostra sina framtida barn. Upp till bevis för dem nu alltså! Ja den samplar i alla fall Nina Simone med den äran. Originallåten är grym den också så ta och lyssna på den om ni inte hört.
 
#6: Gold digger (Ray Charles – I Got a Woman)
 
 
Jag blev inte lite chockad när jag som 15-åring såg på filmen Ray (starring Jamie Foxx, som är med 2 ggr på denna lista), och han helt plötsligt brast ut i Gold Digger! Ja alltså, det visade sig att Ye&Jamie lånat Ray Charles I got a woman och baserat Gold Digger på den. Nu samplar de inte Ray himself, utan det är istället Jamie som sjunger. Men han spelar ju Ray i filmen och är alltså rätt bra på att härma honom. Eh. Båda låtarna är mkt bra!
 
#5: Blame Game (Aphex Twin – Avril 14th)
 
 
Blame Game är en sorglig låt om kärlek och grejer, som avslutas med en monolog av Chris Rock för att göra saker & ting lite mindre seriöst. Pianobeatet är samplat rätt av ifrån slutet av en Aphex Twin-låt, och det är en riktigt fin pianodänga hela vägen.
 
#4: Heartless (The Alan Parsons Project – Ammonia Avenue) 
 
 
Kanske min absoluta favoritlåt med Kanye (top 3 iaf), fantastisk är vad den är. En rolig sampling innehåller den såklart med! Beatet i verserna är taget ifrån en del av en låt med de mystiska The Alan Parsons Project, som jag tror att min mamma gillar. Deras låt är i alla fall rätt bra. Framförallt då slingan som Ye samplar…
 
#3: Slow Jamz (Luther Vandross – A House is Not a Home)
 
 
Albumversionen av denna låten börjar med att Jamie Foxx (aka Django) ringer upp Kanye och snackar om ngn brud som vill tillbaka till de softa dagarna på dansgolven. Ye fattar och samplar därmed Luther Vandross i smurfversion. Det var den här typen av soulsamplingar som gjorde Yeezy till ett hett producentnamn runt 00-talets början, och visst håller de än! Slow Jamz är fortfarande en sjukt skön låt, och smurf-Luther gör sitt för att sätta stämningen. (Kanye återvänder fortfarande till denna sortens låtar ibland, tex Devil in a new dress, Otis, White dress)
 
#2: Dark Fantasy (Mike Oldfield – In High Places) 
 
 
Dark Fantasy är en på alla sätt magisk låt för mig. Inte minst minns vi ju när den brakade igång på Wow 2011, och Ye reste sig som en Gud över folkhavet på sin lilla lyftkran. Roligt är då att Dark Fantasy bygger på ett par sekunder av en i övrigt jävligt skum låt av Mike Oldfield. Men just de där sekunderna är briljanta, och det tyckte Yeezy också och utvecklade dem till en låt som jag fortfarande kan få rysningar av.
 
#1: Good Morning (Elton John – Someone Saved My Life Tonight) 
 
 
När jag läste i konvulutet tillhörande skivan Graduation (detta var ca 2007 så jag läste rätt mycket i konvulut på den tiden), upptäckte jag att Elton John stod som medkompositör till förstaspåret Good Morning. Då jag är rätt förtjust i sir Elton kände jag att jag behövde gräva lite i detta. Skrev han verkligen låtar till Yeezy? Näe, det var ju en sampling såklart, men en högst oväntad sådan. I Good morning hör vi hela tiden ett ”oo-ande”, wuuhuuuhuuuoouuh (ja så låter det), och det visar sig att detta ooande har sitt ursprung i en 6.30 lång Elton-låt. 1.42 in dyker ooandet upp (och återkommer sedan ej). Jag älskar detta, att denna lilla detalj i en övrigt rätt tråkig låt blir byggstenen för Kanye, att han hittar något roligt och sedan gör det till något fantastiskt! Senare så skulle Ye och Elton komma att samarbeta ”på riktigt”, i All of the lights, och det är såklart också en grym låt.
 
Tack för mig! /Max
 
Tack själv Max! Att inte samplingen av 21st Century Schizoid Man i POWER är med är såklart förkastligt men visst, du är experten. Ny egen lista kommer så småningom. Låtarna går också att lyssna på bloggens spotifylista

Topp 10 Filmmasker

Kategori: Film

Maskerade hjältar och maskerade seriemördare finns det en uppsjö av men när jag nu ska lista mina favoritmasker i filmens värld så väljer jag bort filmer som Batman, Spider-Man, Scream och Friday the 13th och riktar in mig på masker från "vanliga" filmer.
 
#10: Man in the Iron Mask (1939)
 
 
Mannen med järnmasken var smeknamnet på en mystisk fransk fånge som satt fängslad mellan 1669 och 1703. Även om det är fastställt att hans riktiga namn var Eustache Dauger så är det än idag oklart vem han egentligen var. Mannen har återkommit i mängder av litterära och filmiska verk men jag har valt filmen från 1939 som är baserad på Dumas skildring av legenden. Har faktiskt inte sett filmen tyvärr men den där masken är tillräckligt creepy för att platsa på listan.
 
#9: The Elephant Man (1980)
 
 
Fortsätter på temat verkliga personer och deras masker. John (egentligen Joseph) Merrick levde i slutet av 1800-talet och led av elefantiasis som gjorde att han hade en kraftigt deformerad kropp. David Lycnhs film från 1980 skildrar hans liv från cirkus-freak till patient på London Hospital. John Hurt är mannen bakom masken i filmen. Eller mask och mask, är ju mer en påse med ett hål i men det är en klassisk påse med ett hål i.
 
#8: The Mask (1994)
 
 
Jim Carreys stora genombrott kom 1994 och det var tack vare Ace Ventura, Dumb & Dumber och, inte minst, The Mask. Nu är det ju snart 20 år sedan jag såg den men som jag minns den så är den rätt kul och det var ju en hit både bland publik och kritiker. Masken i fråga är The Mask of Loki som förvandlar den tafatte Stanley Ipkiss till en crazy seriefigur. Måste nog se om den snart.
 
#7: A Clockwork Orange (1971)
 
 
Förmodligen tidernas bästa film och Alex DeLarge är en av de bästa fiktionella karaktärerna någonsin. Han är så läskig men det är ändå omöjligt att inte älska honom. Han är möjligtvis som läskigast när han iförd denna långnäsade mask sjunger Singin' in the Rain samtidigt som han är med och utför en gruppmisshandel/våldtäkt. Alex DeLarge; mannen man älskar att hata eller kanske snarare hatar att älska.
 
#6: Brazil (1985)
 
 
På tal om läskigt, Terry Gilliams sci-fi-mästerverk är ingen läskig film men den bjuder på en riktigt läskig mask. Michael Palins karaktär Jack Lint känner att tortyr inte är nog utan att offret även ska behöva se honom i denna mask under tiden. Riktigt taskigt måste jag säga, enough is enough liksom.
 
#5: Les yeux sans visage (1960)
 
 
En galen doktor mördar unga flickor för att operera bort deras ansikten och på så sätt försöka återställa sin dotters vanställda ansikte. I väntan på "rätt" ansikte får Christiane bära en ansiktsliknande, uttryckslös mask och  det är uttryckslösheten som gör det till en riktigt creepy mask, något som höjer De bestialiska (svenska titeln) på thriller-skalan.
 
#4: Eyes Wide Shut (1999)
 
 
Venedig-masker har ju alltid varit både coola och samtidigt läskiga. De blir dock extra läskiga när en mystisk sexsekt bär dem under sina ritualer. Kubricks bildspråk och den väldigt enkla, men kalla kårar-framkallande, musiken hjälper ju också till. En obehaglig känsla infinner sig genom hela filmen och maskerna känns som största orsaken till det.
 
#3: Star Wars (1977)
 
 
Darth Vader bär kanske den mest ikoniska masken. Den är ju mer snygg än skräckinjagande men det vägs ju upp av den tillhörande andningen och framförallt James Earl Jones mörka stämma. Lite nazi-känsla över Darth Vaders outfit vilket väl känns helt rätt iofs.
 
#2: V for Vendetta (2006)
 
 
V's Guy Fawkes-mask är till att börja med riktigt cool. Sen har den ju också vuxit vidare från filmen (och serieroman-förlagan) och blivit en symbol tack vare "hacktivisterna" Anonymous som protesterar på internet och irl iförd dessa masker. Masken föreställer alltså Guy Fawkes som hade en framträdande roll i Krutkonspirationen på 1600-talet som gick ut på att mörda Kung James I av England.
 
#1: Donnie Darko (2001)
 
 
Alltså, Donnie, om du nu ska ha en låtsaskompis är det verkligen så klokt att han har formen av en crazy ass fucked up kanin? Varför den här masken tar hem förstaplatsen har så klart mycket att göra med att jag älskar denna fantastiska film och för att Frank, som kaninen heter, är lika kuslig som masken. Men sen, kolla på masken, vad fan liksom. Jävligt cool och väldigt skrämmande. Solklar etta för mig.

Topp 10 "The other guy"

Kategori: Allmänt

Oftast när man ska räkna upp nånting, säg lag i allsvenskan t ex, så är det alltid ett, i det här fallet, lag man glömmer. Jag vet inte varför, hjärnan funkar så helt enkelt. Men sen finns det vissa, vanligtvis, människor som ingen i hela världen kommer ihåg och som därför helt enkelt blir "the other guy". Jag vet att vissa av de som återfinns på denna lista inte riktigt är en "other guy" men som i vilket fall på ett eller annat sätt glömts bort av den stora massan eller inte ens existerat för den stora massan.
 
#10: Mattias Frisk i Friends in Need
 
 
Kanske ett av musiksveriges sämsta påhitt genom tiderna kom, såg och floppade sommaren 1999 med låten Alla Vi. "Super"-"bandet" bestod av partypolarna Dr. Alban (som väl var musikaliska geniet i gänget), dammsugarförsäljaren Tomas Brolin (Ok han var jävligt bra fotbollsspelare en gång i tiden), kalsongförsäljaren Björn Borg (Ok han var jävligt bra tennisspelare en gång i tiden) och Mattias "The other guy" Frisk (2:a från vänster). Ingen visste vem han var då eller vem han är nu men tydligen brukade han hänga med de övriga i gänget. Efter lite research kommer det fram att han tydligen var tennistränare av nåt slag. Kanske.
 
#9: Krist Novoselic i Nirvana
 
 
Vi tar oss uppåt i musikvärlden till ett av 90-talets absolut största band. Jag är medveten om att Krist Novoselic trots allt är väldigt känd för de insatta men med tanke på super-ikonen Kurt Cobain och dåvarande trummisen/nuvarande rockikonen Dave Grohl så känns det ändå som Novoselic är något bortglömd. Han var ju ganska anonym under Nirvanas storhetstid och även om han gjorde musik efter Nirvana med lite olika band så har han ju knappast uppnått Grohl-status. Så är han ju basist också, vem kommer ihåg en basist?
 
#8: Harold Lloyd
 
 
Inom humor under stumfilms-eran fanns det Charlie Chaplin, Buster Keaton och "killen som hänger i en klocka". Jag tänker så här; Charlie Chaplin känner alla till och många har sett något av hans verk, Buster Keaton känner nog många till även om det kanske är lite mer sällsynt att folk har sett hans filmer. Harold Lloyd, däremot, tror jag ingen (filmnördar aside) känner till. Dock är just scenen från Safety Last! (1923) en ikonisk scen som i stort sett alla känner till och därför tycker jag att han platsar som "the other guy" jämte Chaplin och Keaton.
 
#7: James A. Garfield/William McKinley
 
 
När jag researchade efter kända trios för att hitta "other guys" så hade någon skrivit "mördade presidenter" och nämnt Kennedy, Lincoln och "någon tredje gubbe". Det finns faktiskt två till gubbar. Alla känner ju till mordet på Lincoln och likaså Kennedy. Man har sett filmer, känner till mördarnas namn, kan massa detaljer kring morden. Morden på Garfield och McKinley däremot: Ingenting. Man vet ju knappt att de fanns överhuvudtaget. Garfield sköts av Charles Guiteau Juli 1881 och dog 11 veckor senare medan McKinley sköts 20 år senare av en man vid namn Leon Czolgosz. Nu vet ni lite mer iaf. James Garfield är väl för övrigt den mest otippade som varit med två gånger på denna blogg.
 
#6: Ronald Wayne/Mike Markkula
 
 
Det får bli en delad plats även här. Man skulle ju kunna säga att Steve Wozniak, som grundade Apple med Steve Jobs, kan vara en "other guy" men han har ju faktiskt blivit lite känd på det nästan, alltså att Steve Jobs snodde cred och rampljus från sin skäggige vän. Ronald Wayne däremot var den tredje co-grundaren av Apple och vem fan känner till honom? Kan ju bero lite på att han drog sig ur och sålde sin andel i företaget innan det tog fart, en andel som idag hade varit värd miljarder och åter miljarder. Killen som tog över Waynes plats hette Mike Markkula, en finansiär som pumpade in pengar i det nystartade företaget och var VD i några år i början av 80-talet, dock lika bortglömd som sin företrädare.
 
#5: Kejsare Hirohito
 
 
Under WWII så bestod axelmakterna (främst) av Tyskland, Italien och Japan. Tyskland hade Hitler (ihågkommen om något), Italien hade Mussolini (i stort sett lika ihågkommen) medan Japan hade...nån Japan. Man hör inte mycket snack om Hirohito när det diskuteras andra världskriget. Det debatteras huruvida mycket makt Hirohito egentligen hade under kriget. Västvärlden säger att han inte hade någon makt alls utan att premiärminister Tojo styrde landet medan Japans grannländer jämställer Hirohito med Adolf och Benito. Många tror att han visades utåt som maktlös för att skyddas, vilket lyckades bra då han satt kvar som kejsare fram t o m 1989. Måste säga att han lyckades med den Asien-influerade nazistlooken iaf.
 
#4: Michael Collins
 
 
Precis som med plats 6 så kan man här anse att andra människan på månen efter Neil Armstrong, Buzz Aldrin, är en "other guy" men han har ändå varit med i The Simpsons t ex (där han visserligen gör narr av sig själv och att ingen bryr sig om honom "second comes right after first"). The real other guy under den första månlandningen tycker jag är Michael Collins. Stackaren som aldrig fick sätta sin fot på månen utan istället cirkulera himlakroppen ensam medan Buzz och Neil gick till historien. Collins har försäkrat om och om igen att han aldrig kände sig ensam eller onödig när han flög runt månen och in i glömskan men come on, jag menar, come on. "Not since Adam has any human known such solitude" sas det om den knappa timmen som Collins flög i radioskugga och inte hade kontakt med någon överhuvudtaget.
 
#3: Den Helige Anden
 
 
I Faderns, Sonens och Den Helige Andens namn. Amen. Ok vänta nu. Fadern är gud, sonen är Jesus. Så långt är jag med er, you crazy christians, men vem fan är den helige anden? Därför platsar hen på den här listan. Alla känner till Den helige anden men vem vet egentligen vilken roll den har i den heliga treenigheten. När jag försöker kolla upp lite om ämnet så verkar det som Den helige anden gör mycket av grovjobbet men det mesta är ändå ganska luddigt. Men det är klart, det är religion vi snackar om, vad hade jag väntat mig. Den helige anden avbildas oftast som en duva, därav bilden.
 
#2: Andrew Ridgeley i WHAM!
 
 
Helt klart en av de mest kända "The other guy"-fenomenen. Wham! slog igenom i början på 80-talet, eller rättare sagt George Michael slog igenom i början av 80-talet. Andrew Ridgeley var med på ett hörn men han kommer alltid vara känd som "The other guy from Wham!" Jag tror man får träffar om man googlar det än om man googlar Andrew Ridgeley faktiskt. Utöver det finns det en facebook-sida tillägnad The other guy from Wham! bl a. Vad hände med Andrew efter Wham! då? Han släppte en solo-skiva 1990 som sågades totalt och efter det har det inte hänt så mycket i Ridgeleys liv. Han lever i England och tjänar väl säkert en hel del på t ex Careless Whisper, som han faktiskt var med och skrev till skillnad från övrigt Wham!-material som Michael låg bakom själv.
 
#1: José Carreras
 
 
Snabbt, räkna upp de tre tenorerna! Eh.. Pavarotti, Domingo och..umm..the other guy? Sök på "the other guy" på Wikipedia och det står, förutom diverse låtar och filmer etc, "Term referring to opera singer José Carreras due to his low name recognition compared with the other two tenors.". José Carreras ÄR "the other guy"! Han är det så pass mycket att Seinfeld gjorde ett avsnitt som delvis går ut på att Elaine måste fixa ett signerat porträtt av Carreras men ingen av karaktärerna kommer ihåg vad han heter och referar till honom som "the other guy". Barcelona-sonen är idag 67 år gammal och är mest känd för sina insatser Verdi- och Puccini-operor. Framförallt är han solklar etta på denna lista.

GÄSTLISTA: Topp 10 High school-filmer

Kategori: Allmänt

I väntan på att jag ska få tummen ur röven och börja lista igen (det är nära nu jag lovar, har listor klara ska bara skriva och lägga upp) så kommer här en lista signerad min gode vän Arnar:
 
Läste en lista på en fräck sajt, över de 30 bästa high school-filmerna. Tyckte den var rätt go, men lite töntig pga det saknades numrering, knappt så det ska kallas lista då. Tänkte iaf att jag skulle göra min egen lista på bästa high school-filmerna. Det är ju en genre som ligger mig varmt om hjärtat, på filmtipset kan tio av mina femmor med god vilja anses vara high school-rullar.

Från tio till ett, som sig bör:

#10: "The Breakfast Club" (1985)

Anses av många vara typ världens bästa high school-film, men jag har nog sett den lite för ofta för att den ska nå högre på listan. Emilio Estevez gråtscen känns sådär, och dansen är ju rätt 80tals-färgad, på det inte så trevliga sättet. Dessutom är det ju tämligen störande att Ally Sheedys karaktär ska anses snygg först när hon fått en makeover av Molly Ringwalds. Trams.

#9: "Dazed and Confused" (1993)

En på många vis underskattad ensemble-rulle, många gör sitt livs roll här, bland andra Matthew McConaughey som sliskpellen som hänger vid skolan trots att han gått ut sen länge, i syfte att plocka freshman-tjejer, och även Ben Affleck, som spelar ett riktigt as. Om han är bättre här än i "Mallrats" är la frågan, han är jävligt bra på att spela ärkesvin, den gode Affleck. Grymt soundtrack dessutom, och filmen lyckas få en att känna nostalgi över något man aldrig själv varit med om, det är inte illa.

#8: "Tillbaka till Framtiden" (1985)

Asså när jag såg denna på bio hade jag nog aldrig sett något bättre, skulle la vara första "Star Wars" då. Var så jävla pinkenödig sista tjugo minuterna, men tänkte fan inte lämna salongen, Marty höll ju på att försvinna från fotografiet! Så jävla spännande. Håller än, för övrigt. Christopher Lloyd och Crispin Glover är fantastiska, och Michael J. Fox är lika sympatisk som vanligt.

#7: "Donnie Darko" (2001)

På tal om folk som gör sitt livs roll, vem gör INTE det i den här? Gyllenhaal blev ju aldrig bättre direkt, Swayzes motivationstalare piskar Cruises i "Magnolia" och han som spelar Frank, vem det nu är, skapade en genuint obehaglig karaktär, det händer fan inte så ofta. Och soundtracket är ju heeelt fantastiskt. Såg directors cut-versionen av denna i en kolmörk båthytt där alla andra var sjösjuka och bakis på väg hem från England en gång, det är inget jag rekommenderar om man inte vill bli jävligt freaked out.

#6: "Sixteen Candles" (1984)

Nu är vi inne på filmer som liksom är helt jävla oantastliga, där ingenting är mindre än perfekt, där jag kan typ hela dialogen (eller nej, men mycket av den), och där jag känner en sådan ynnestkänsla varje gång jag ser den, att jag ens får uppleva detta mästerverk är mer än jag någonsin kunde begära. Jag ger er bara ett av hundratals guldkorn, Long Duk Dongs entré:

Och ja, det är borderline rasistiskt, men kom igen, vi snackar high school-film här, arketyper is the name of the game.

#5: "Clueless" (1995)

 
Det är klart att en viss John Hughes är high school-filmernas konung, men vi får inte glömma Amy Heckerling, som här kommer med sitt första bidrag på listan, hon har två på topp fem! "Clueless" framstår som en fjäderlätt komedi, och det är den ju också, men trots alla karaktärernas väldigt priviligerade liv blir de aldrig irriterande, utan bara asroliga och coola. Bästa prestationen i karriären för Alicia Silverstone och Brittany Murphy, och hur bra är de inte?

#4: "Fira med Ferris" (1986)

Gjorde ett test på hur mycket jag kunde om "Fira med Ferris" tidigare i dag, bara 14 av 20, pinsamt! Måste kanske se om den snart, har ju bara sett den typ 15-20 gånger. Abe Froman! Cameron när han tittar på tavlan! "Bueller? Bueller? Bueller?" När Jeanie blir asrädd för Rooney och sparkar honom i ansiktet! Fourth wall-brytandet! Allt i den här filmen får mig att le saligt bara av tanken på det.

#3: "Häftigt Drag i Plugget" (1982)

När man bildgooglar på den här lite bortglömda superklassikern får man mest upp bilder på Sean Penns stoner-karaktär Jeff Spicoli, och visst är han ett unikum av humor som man aldrig mer återsåg i Penns karriär. Han kanske kände att han inte kunde göra det bättre, och så är det nog. Men filmen bör också bli ihågkommen för fantastiska prestationer av till exempel Jennifer Jason Leigh och Judge Reinhold, de har, inte helt oväntat, aldrig varit bättre. Men allra bäst är en snubbe som heter Brian Backer, som enligt filmtipset gjort endast fem filmer. Fan vad synd! Den här filmen är hur som helst allvarligare än "Clueless", och det är det som gör den så fantastisk, den känns väldigt naturalistisk. Förutom Spicoli, då, men hans krig mot läraren Mr Hand är inte bara komiskt guld, Ray Walson som Mr Hand är helt magnifik, och han gör rollen nästan helt allvarligt.

#2: "Pretty In Pink" (1986)

Den mest allvarliga av Hughes-rullarna på listan. Molly Ringwalds Andie och Jon Cryers Duckie Dale är ett sånt där kompispar som man känner bara MÅSTE få varandra i slutet av filmen, och så kommer den jävla snobben Blaine, spelad av Andrew McCarthy, och så tänker man att det löser sig på slutet, han är ju en douche. Men se, så enkelt är det inte i den här filmen, den är nästan som livet själv. Scenerna mellan Ringwald och Harry Dean Stanton som hennes arbetslöse soffpotatis till pappa är fantastiskt gripande för att vara high school-rulle. Och Duckie Dales mimdans till "Try a Little Tenderness" måste jag ju ge er.

Scenen är också etta på min lista över dans/sångnummer på film, strax före Ferris framförande av "Twist and Shout". Att Cryer nu mest är känd som brorsan i "2 1/2 Män" är så deprimerande att jag vill kräkas. Men we will always have Duckie, Jon. "This is a very good toon." Sanning, broder.

#1: "Gregory's Girl" (1981)

Alltså, egentligen är ju detta inte en "high school"-film, för någon high school går inte en käft på, den utspelar sig ju i Skottland, men den får vara med ändå, åldern är rätt och problemen likaså. Att hitta den rätta och vara en jävligt awkward typ, så var det ju i skolan. Den här filmen är så RAR. Jag kan inte skriva mer om den än så, det går inte att förklara dess storhet. Se den bara.

Tack, Arnar, och varsågod ni andra. Kommer upp med en egen lista imorgon!