Topp 3

Jag och två kompisar har en podcast som ni kan lyssna på här. I senaste avsnittet pratade vi lite om Nirvana och Smells Like Teen Spirits något oväntade popularitet. Efter det tyckte Mikael, en av podcast-deltagarna, att jag skulle göra en lista över bästa Nirvanalåtarna som inte är med på "mainstream"-albumet Nevermind. Här är den listan:

 

Fick först inte plats på listan men när jag lyssnade på en till och hör hur Cobains röst går sönder i andra versen så var det omöjligt att inte ha med den.

Den nerviga gitarrslingan gör hela låten och det finns ju typ ingen sångare som låter så desperat som Kurt.

Melodin är så jäkla glättig i den här låten, påminner nästan om en tidigt-60tals-låt, men Nirvana lyckas ändå få en grunge-touch på den och det blir en härlig kombo.

Avslutningslåten (typ) på bandets tredje och sista album är helt enkelt en riktigt bra låt som återigen visar vilket geni Cobain var.

Den sista låten som Cobain skrev och som Nirvana spelade in. Den spelades in bara två månader innan Cobain tog livet av sig men det tog ytterligare 8 år innan den släpptes för allmänheten pga Courtney Love. Mycket bra låt iaf. 

Cobain influerades mycket av The Beatles och REM när han försökte sig på att skriva en pop-låt. Det här blev resultatet och ja, han lyckades väldigt bra.

Kanske Nirvanas bästa riff. Och den refrängen är det inget som helst fel på heller. En rätt sjuk musikvideo av Anton Corbijn finns till låten också.  

Visst, det här är en cover men Nirvana gör den så jävla bra så den får nog plats på en framtida topp 10 cover-lista. Under sista delen, när Cobain skriker ut texten börjar man nästan undra om han inte är tidernas bästa sångare. MTV ville att de skulle köra extranummer efter den här låten men Cobain vägrade för han kände att det gick inte att toppa den här låten.

En jävligt bra låt helt enkelt. Nirvana ville spela låten på MTV VMA men kanalen sa ifrån och ville ha Smells Like Teen Spirit istället. Efter lite bråk så blev det till slut Lithium som spelades men Cobain började med Rape Me-riffet bara för att skrämma MTV-cheferna. 

Min favoritlåt med Nirvana, även om man inkluderar Nevermind. Så sorglig och fin på något sätt och framför allt sjukt bra. Unplugged-versionen där Cobain spelar den solo är nog snäppet bättre men "original"-versionen är ruskigt bra den med. Gillar också textraden "Give me a Leonard Cohen afterworld" extra mycket.

Hemma i norrland för julfirande så slänger väl ihop en jullista så här dan före dopparedan (har t o m redan hunnit bli julafton nu när det läggs upp):

 

The Darkness var lite kul för ett antal år sedan när deras debutalbum kom. Nu känns de inte direkt lika heta även om de gjort comeback. Deras jullåt håller fortfarande i mitt tycke dock.

Nightmare Before Christmas är kanske bästa julfilmen (eller är det en halloweenfilm?) och den här när låten när Jack Skellington först upptäcker Christmas Town är fantastisk.

Är inget stort fan av Waits, inte än iaf, men den här låten är fin och det är eventuellt den bästa jullåtstiteln.

Insåg så sent som i år att det här ju är en fantastisk jullåt. 

Skottarnas vackra vinterlåt från deras vinter-EP med samma namn. Dialekten gör ju låten ännu bättre än vad den kanske egentligen är.

The Killers har för vana att komma med en ny jullåt varje år men det är den här som startade den traditionen (tror jag iaf) som är min favorit.

Underbara The xx tog den cheesy jullåten Last Christmas av det ännu mer cheesy bandet Wham och gjorde den till sin egen. Resultatet blir oerhört bra!

Markus Krunegårds gamla grupp Laakso bidrag till jullåtsbiblioteket har kanske inte så mycket mer med jul att göra än att julgranen omsjungs. Men det räknas och det är en underbar låt.

Men ingen jullåt kommer någonsin kunna rubba denna. När man hör den någon annan gång på året så känns det mest fel. Fairytale of New York blir bättre av julen och julen blir sannerligen bättre av Fairytale of New York!

Det har blivit en hel del spelningar i år, totalt har jag sett 40 olika akter under 2012 (några flera gånger) om man inkluderar förband och allt. Det kanske blir en till också, ska eventuellt se Goat på fredag men jag tror inte det skulle ändra den här listan ändå. Listan är alltså de 10 bästa spelningarna jag sett under det gångna året.

 

Inte lika förtjust i London-gruppens andra album som kom i år men det hindrade mig inte från att gå och se dem när de besökte Pustervik då jag av tidigare erfarenhet vet att de är riktigt bra live. Jag blev inte besviken. Lika mycket från debuten som från nya skivan och allt i ett raskt tempo. De lyckades hålla uppe intensiteten hela vägen, något de inte riktigt lyckades med första gången jag såg dem. Imponerande och kul.

 

Bästa spår: Avslutande Nørgaard

 

Florence Welch och hennes maskin kom till Slottskogen och imponerade stort trots att kvällssolen var kvar och jag missade inledningen pga Mark Lanegan. Hon är ju väldigt kraftfull både i röst och utstrålning och hon lyckades bra med att förmedla den kraften till publiken, framförallt under hitsen då även publiken gav tillbaka.

 

Bästa spår: No Light, No Light

 

Äntligen har jag fått se Thomas Öberg hoppa omkring och sjunga hur en gigantisk trafikkon. Är inget gigantiskt bob hund-fan men jag är ett stort konsert-fan så det kändes som det var på tiden att se Sveriges bästa liveband på scen. Efter spelningen så förstår jag ju varför brukar kallas för det.

 

Bästa spår: Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss

Kanye West och Jay-Z är väl utan tvekan de två största namnen inom hip hop idag och ifjol gjorde de en skiva tillsammans vid namn Watch the Throne. Då jag är ett fan av Kanye så är det väldigt konstigt att jag inte lyssnade på deras album då och att den största hiten Niggas in Paris inte var med på min lista över 2011 års bästa låtar känns lite dumt. Hur som helst, häromdagen fick jag låten på hjärnan och ett starkt behov av att lyssna på låten på repeat. Som vissa vet så är det just på repeat den här låten tydligen ska lyssnas. Under deras turné för skivan så brukade de avsluta med att spela låten ett antal gånger efter varandra. I Los Angeles spelades den tio gånger men det rekordet tyckte de borde slås i just i Paris så de avslutade konserten med att köra Niggas in Paris elva gånger. Ja, samma låt, elva gånger i rad. Man gör ju bara inte så. Vet inte om man ska skylla på sjukt bra självförtroende, storhetsvansinne, dumhet eller genialitet, förmodligen lite av varje och det är därför jag älskar de här killarna.

Så vad är ännu dummare/smartare än att spela samma låt elva gånger i följd? Lista de elva framförandena såklart!

För att komma direkt till respektive tagning (med försnack) klicka bara på länkarna.

 

(Jag vet att de slog rekordet och körde låten tolv gånger kvällen efter men det fanns det inget klipp på så jag får gå på första kvällen i Paris)

 

Fjärde tagningen präglas av lite dåligt ljud för Jay-Z men Kanye räddar det snyggt under sin del av låten.

Det börjar snackas rekord, publiken buar när de säger att låten spelades tio gånger i LA men att låten inte heter Niggas in Los Angeles och sedan stämmer fransoserna upp i "PARIS, PARIS, PARIS" a la fotbolls-hejaramsa. Sen en helt ok version av låten.

Jay-Z "takes it to a new level" och börjar skapa cirklar i publiken, lite wall of death i miniatyr, vilket kommer prägla mellansnacket mellan låtarna framöver. Inget jättelyckat resultat första gången och det blir bara en ok version av låten som följd.

Cirklarna börjar redan ta sig och Jay och Kanye börjar hitta energin igen. Bara fyra kvar till rekordet och de visar här inga tvivel på att de ska orka hela vägen.

Framförallt Kanye är på tårna direkt från första försöket. En bra version men det skulle komma ännu bättre. Rätt mäktigt med alla telefoner som lyser upp publikhavet efter låten.

Efter ett rätt misslyckat försök att dra igång vågen av Jay-Z så kommer en jäkligt pumpad tangering av rekordet. Både Jay-Z och Kanye känns lite extra taggade här trots att de alltså kört samma låt nio gånger innan.

Några sekunder efter första tagningen skriker Jay-Z "AGAIN!" och river av sista låten för kvällen. Innan samma låt nio gånger till som extranummer då. Kanye fortsatt uppumpad och Jay-Z och publiken börjar bli varmare i kläderna också. Första av endast två gånger som de framför hela låten för övrigt.

 

Efter att ha lämnat scenen för en kort stund kommer Ye och Jay tillbaka och kör första extranumret mer taggade än nånsin vilket leder till den näst bästa versionen av låten för aftonen.

Kanske inte sämsta versionen men fotografen fick byta batteri mitt i låten så stora delar av åttonde framträdandet går förlorat.

Eftersom min far, ett stort Beatles-fan, fyller år idag så kommer här, dagen till ära, en lista på mina tio favoritlåtar från den klassiska Liverpool-gruppen. The Beatles finns ju inte på Spotify och vissa klipp gick inte att bädda in så klicka på låttitlarna för youtubeklipp

 

Den första låten jag gillade med The Beatles, långt innan jag började gilla dem på allvar. Lika mycket George Martins låt som det är Paul McCartneys tack vare hans fina stråkarrangemang som funkar strålande med Pauls fina text. 

 

Öppningsspåret från mitt favoritalbum med Beatles. Den basgången är ju helt fantastiskt. Upptäckte nu också att Come Together är på plats nio även på Rolling Stone's lista över de bästa Beatles-låtarna.

 

Under den andra halvan av Beatles karriär så skrev sällan McCartney och Lennon låtarna tillsammans även bådas namn står som låtskrivare. I A Day in the Life så skrev de sina delar av låten separat så det blir egentligen två låtar i en och även om jag gillar Lennons del bättre så passar de olika delarna perfekt tillsammans.

 

George Harrison skrev inte jättemånga låtar för The Beatles men de flesta han skrev är riktigt bra. Det här var första låten som de på riktigt använde sig av sina indiska influenser så det finns sitar och tabla and what have you med i låten. Väldigt indiskt men med en Beatles-touch.

 

LSD-låten, Lennon dementerade dock detta men McCartney bekräftar det och ja om man lyssnar på texten så känns den ju jäkligt trippad alltså. Väldigt bra låt vilket fall som helst, jag älskar den inledande orgeln.

 

Finns inte så mycket att säga mer än att detta är en fantastiskt vacker kärlekssång signerad Harrison. För övrigt den näst mest coverade Beatles efter Yesterday.

 

Den låt som fick mig att upptäcka att The Beatles ju är riktigt jäkla bra. En skruvad text där den tredje versen bara är massa nonsens som Lennon skrev bara för att förbrylla alla som var besatta av att tolka allt Beatles skrev. Genialiskt.

 

Och så har vi Harrison igen med hans bästa låt. Fruktansvärt bra låt med briljante Eric Clapton som inlånad lead guitarrist. 

 

John Lennon är min favorit-Beatle och han står även för min favoritlåt med dem. Låten innehåler bara 12 ord men det är den enorma tyngden i låten som gör den så sjukt bra framförallt när den ökar och ökar i intensitet för att sen ta abrupt slut.

Det känns som tjej/kille-duon blir allt vanligare och många av dem är väldigt bra. Har under en längre tid tänkt ranka min favoriter bland just denna sortens konstellation och nu är det dags. Vissa av akterna som jag tar upp har oftast musiker som joinar på scen men i grunden så är alla dessa duos med endast en kille och en tjej:

 

Brian Oblivion och Madeline Follin från New York släppte sitt debutalbum ifjol och det är väldigt trevlig indie pop som jag upptäckte först i år faktiskt.

 

Favortlåt: Go Outside

 

Dan Boeckner är mest känd som frontfigur för numera nedlagda Wolf Parade. Samtidigt som han hade den gruppen så hann han släppa tre album med sin fru, Alexei Perry, under namnet Handsom Furs. "Electro punk" ägnade de sig åt och det gjorde de riktigt bra.

 

Favoritlåt: When I Get Back

 

Alla som har sett filmen Once vet ju att den innehåller fantastisk musik och det här är duon som både spelar musiken och huvudrollerna i filmen. Glen Hansard och Marketa Irglova, som även var ett par under en tid, vann en oscar för bästa låt för Falling Slowly från Once, väldigt välförtjänt.

 

Favoritlåt: Lies

 

Brighton-duon, bestående av Laura-Mary Carter och Steven Ansell, spelar en rock som bara blir bättre och bättre för varje album. Tredje albumet kom i år och är riktigt bra. Hade även äran att se duon tidigare i år efter att vunnit biljetter på quiz.

 

Favoritlåt: Lost Kids

 

Crystal Castles håller jag fortfarande på att upptäcka lite men har upptäckt dem tillräckligt för att de ska ta en plats på denna lista. Precis som Handsome Furs så kommer Crystal Castles från Kanada (Kanada känns jäkligt heta i musikbranschen nu för tiden) och det är Ethan Kath som står för musiken medan Alice Gass sjunger och skriver texter.

 

Favoritlåt: Air War

 

Alisson Mosshart, eller VV som hon kallar sig när hon frontar The Kills, är kanske världens coolaste tjej och hon är grym som sångare, uppbackad av James "Hotel" Hince, i den här duon. Det räcker för att den här UK/USA-konstellationen ska få vara med på listan.

 

Favoritlåt: Future Starts Slow

 

Dreampop när den är som bäst. Victoria Legrand har en väldigt säregen och fantastiskt röst och tillsammans med Alex Scally gör hon ljuv musik från Baltimore.

 

Favoritlåt: Zebra

 

Noisepop-duon från New York, med Alexis Krauss på sång och Derek Miller på gitarr, är grymt coola och ruskigt tunga och bra. Mycket bra peppmusik. Andra albumet kom i år och det följer samma oväsenfyllda bana som debuten.

 

Favoritlåt: Infinity Guitars

 

Göteborgarna och syskonen Karin Dreijer Andersson och Olof Dreijer är kanske det bästa Sverige har att erbjuda i musikväg. Deras album Silent Shout är absolut i toppen över album som släppts detta millenium. Väntar med enorm spänning inför deras nästa skiva som kommer nån gång till våren.

 

Favoritlåt: We Share Our Mothers Health

 

Tjej/kille-duornas tjej/kille-duo! Jack och Meg White bildar en av mina absoluta favoritgrupper så det är ju självklart att de ska toppa denna lista. Nu blir det ju bara svårt att välja en favoritlåt men den låt som har blivit så sjukt söndertjatad av fulla fotbollsfans och dito tonårstjejer (där förmodligen varken eller vet vilka White Stripes är) är fortfarande lika bra som första gången jag hörde den och är lätt topp 3 om jag skulle lista bästa låtarna sedan 2000.

 

Favoritlåt: Seven Nation Army

 

 

Och alla "favoritlåtar" finns på bloggens spotifylista!

 

Höll på glömma dagens lista så slänger ihop en så här strax innan midnatt. Det är snart december och vinterkylan gör sig mer och mer påmind, vad passar då bättre än en lista över de 10 bästa låtarna med ordet sommar (eller summer då) i titeln?!

 

Säga vad man vill om Bryan Adams och den här låten men den är ju ändå bra och som nån sa så om Bruce Springsteen hade skrivit den så hade den varit klassat som ett mästerverk.

 

Amerikanska folkrockarna från Seattle har här en mysig somrig låt från deras andra platta.

 

Jag missade när Jack Tatum's dream pop-projekt Wild Nothing var här förra veckan så jag för nöja mig med att lyssna på hans härliga sommarlåt på iTunes istället.

 

Blue Cheer var lite av hårdrockens, kanske framförallt stoner rockens, förfäder och den här Eddie Cochran-covern från 1968 anses ibland vara den första hårdrockslåten.

Yeasayer ska jag se live tämligen snart, tveksamt om de kommer spela denna låt från deras första skiva dock. Däremot är den ganska signifikativ för Yeasayer och då är det ju såklart bra.

 

En mycket poppig låt från mycket poppiga The Drums första EP. Trots namnet och att den handlar om en sommarromans som inte går så bra så blir jag väldigt glad av den.

 

En av Håkans bästa kanske som ger dels en känsla av sommar och dels en känsla av Canned Heats Going Up the Country. Ingen dålig blandning.

Ok, jag är lite småbesatt av Animal Collective efter tisdagens spelning men den här låten om en överdrivet varm sommardag är ju helt fantastisk.

Det är ju bara titeln som har något med sommaren att göra egentligen, texten innehåller bara namn på olika sorters narkotika, men den är mitt sommar-anthem och kriteriet för listan är att titeln har med ordet sommar så självklart kommer den högt upp.

Tänkte ha denna lite tidigare på listan men så lyssnade jag på den igen och insåg hur jävla bra den är så nåt annat än förstaplatsen för den här gamla 60-talsdängan kändes bara fel helt enkelt.

 

Listan på Spotify (subscriba för alla musiklistor som görs här på bloggen kommer upp där i framtiden

 

Epic Rap Battle of History är bland det mest brilljanta som finns på youtube. NicePeter och EpicLloyd har skapat serien och spelar själv de flesta historiska och fiktiva karaktärerna. Det har kommit tjugofyra avsnitt och här är mina tio favoriter:

 

 

 

En bra match up mellan dåtidens underbarn mot nutidens "underbarn".

 

Bästa textrad: You wanna be a little white Usher? Here show them to their seats

 

 

Shakespeare tar sig an Dr Seuss karaktärer och det är tack vare den äldre författaren som den här kommer med på listan, framför allt pga hans andra vers.

 

Bästa textrad: 

I'm switching up my styles like The Beatles with my pieces

Each is such a wonder with a plethora of features

You're pathetically predictable you think your new book 

Might include a trisyballic meter and some ghetto muppet creatures

The bard is in the building, It's a castle, I'm a boss

I bet I'm parliment, I'm positive I'm killing it

I'm iller than the plague I never caught or cholera

A baller baller on some cricket bowler business while you're sitting on the bleachers

PÅ 14 SEKUNDER!!

 

 

 

Ett av väldigt få kvinnliga rap battles. När man tänker efter så är ju Monroe och Cleopatra ganska lika varandra ändå om än från helt olika tider.

 

Bästa textrad: You still got no children after your third marriage you lost so many babies we should call you Miss Carriage

 

 

 

Det andra ERB:et som gjordes och det som gjorde serien populär. Har även fått en del två men jag tycker första slaget är bättre.

 

Bästa textrad: So many dudes been with your mom who even knows if I'm your father

 

 

Battle of the great wizards! Så klart massa fantastiska referenser till böckerna så det blir nog roligare om man läst dem.

 

Bästa textrad: Do not take me for some conjuror of cheap tricks, I don't give a Fawkes about your order of Phoenix

 

 

Kul med två mot två, kul med Mario och kul med Rhett & Link som Wright brothers

 

Bästa textrad: You shoulda woulda coulda come to lose an extra life so just dudda dudda dudda back down in your pipe

 

 

King of pop vs King of rock. Gillar hur de både gestaltas som unga och gamla.

 

Bästa textrad: I'm bad, I'm a smooth criminal, better face up call, me Ed Sullivan shoot you from the waist up

 

 

Kanske den musikaliskt bästa i serien. Massa roliga datareferenser dessutom och NicePeter gör en fantastisk Steve Jobs.

 

Bästa textrad: You will never ever catch a virus on an apple/well you can still afford a doctor if you bought a PC

 

Oftast finns det någon slags koppling mellan kombatanterna men ibland möts en sci-fi-tvspelskaraktär och en spartansk krigare. Och det blir jäkligt bra.

 

Bästa textrad: 300 asses need a kicking, give more teabags than Lipton.

 

 

Jag gillar nog andra säsongen mer än första, allt har blivit proffsigare, men inget slår Einsten mot Hawking än så länge. Bara att Hawking kör med autotune är genialiskt. Svårt att välja en line bland alla bra men...

 

Bästa textrad: I'm as dope as two rappers, you better be scared, 'cause that means Albert E = M C Squared

Så kommer den omtalade musiklistan. Den består kort och gott av låtar vars titel är densamma som en skådespelares namn. Bara låttitlar där en skådespelares för och efternamn är med räknas och inga övriga ord får vara med i titeln så låtar som Jens Lekmans Waiting for Kirsten (om Kirsten Dunst) går bort. Så här är de tio bästa skådespelarlåtarna:

 

Jag drar igång listan med en mysig liten låt som jag upptäckte när jag researchade inför den här listan. Protestsångaren Billy Bragg (som spelade på Way Out West i somras) har teamat upp med fantastiska Wilco (också på WOW i somras) för en trio skivor mellan 1998-2012. Den här låten om den svenska skådespelerskan kommer från första delen av Mermaid Avenue 

Damon Albarn och Jamie Hewletts virtuella hip hop/elektroband har två låtar med på listan. Den här låten, som kommer från deras D-Sides-samling, är den mindre kända om skådespelaren som är mest känd för att ha åkt golfbil på fyllan i Stockholm (och diverse klassiska filmroller då)

Under researchen så upptäckte jag detta band och det var inte helt otrevligt. Amerikansk electropop-duo som släppte sin första och enda skiva 2003 från vilken låten om Gone With the Wind-stjärnan är hämtad.

Barbra Streisand var väl lite av vintern 2010:s Gangnam Style, dock utan tillhörande dans då. Låten kan man säga vad man vill om, det är ju ingen stor låt men den är ändå medryckande och jag gillar den för vad den är. Barbra Streisand gillar jag mest för att jag komemr att tänka på det fantastiska South Park-avsnittet med Mecha-Streisand.  

Den här låten upptäckte jag också nu när jag letade skådis-låtar men jag kom på att jag faktiskt hört den förut, live t o m. John Grant var förband åt vilka det nu var, kanske Midlake (det finns en liten möjlighet att jag faktiskt inte sett honom överhuvudtaget). Den här låten om Sigourney Weaver, och andra skådespelerskor, kommer jag ihåg iaf och jag gillar den.

Mika känns väl mer som en glädjespridare än en bra artist men han är ju onekligen bra på det han gör. Grace Kelly är det svårt att inte bli glad av mer finns egentligen inte att säga om låten.

Allo Darlin' är ett indiepop-band som nästan är lite för söta för sitt eget bästa, i lagom doser är de riktigt bra iaf. Woody Allen är ännu en gullig twee pop-låt från Londongruppen i vilken de även hinner med att nämna Ingmar Bergman och Max von Sydow.

Gorillaz andra låt på listan och kanske den mest kända skådespelar-låten, kom ihåg att den gick nonstop på MTV i början av 2000-talet då MTV fortfarande spelade musik. Även om de aldrig sjunger "Clint Eastwood" så kommer textraden "I've got sunshine in a bag" från klassiska Clintan-rullen The Good, the Bad and the Ugly.

Franska electropop-bandet M83 släppte ifjol ett mycket bra dubbelalbum med en ännu bättre albumtitel, Hurry Up, We're Dreaming. Även om jag inte lyssnat överdrivet mycket på M83 så känns Steve McQueen väldigt signifikativ för bandet. Fint och pampigt.

Apropå bra namn, Does It Offend You, Yeah? är ett av mina favoritbandnamn (bör nog bli en lista på det framöver) och det blev ännu bättre när jag fick reda på att det var hämtat från brittiska The Office. Låten, som kommer från deras andra album, är ruskigt bra och ett bra prov på deras dancepunk. Låten innehåller också ett inom popmusik välanvänt drumbreak som kallas Yeah! Woo! Lite av musikvärldens Willhelm Scream typ.

 

 

Sådärja, första musiklistan avklarad. Ny lista på söndag, vad den handlar om vet jag inte än.