Topp 3

Sitter och kollar på Roman Polanskis Cul-de-sac från 1966 och känner att svartvita filmer borde göras oftare än idag. Här är mina 10 favoriter från de senaste 20 åren som är helt filmade i svartvitt (Ingen Sin City eller Schindler's List alltså)

 

  

Jag får sluta ha med filmer jag inte sett men jag älskar ju Christopher Nolan och ska jag ha med någon film jag inte sett på den här listan så känns hans debutfilm rätt given. Om den bara kan släppas på dvd nån gång.

 

Första två segmenten från Jim Jarmusch film kommer kom faktiskt redan på 80-talet men det spelar ingen roll. Episoderna i den här filmen handlar om kända människor som röker, dricker kaffe och pratar med varnadra. Vissa är riktigt skoj, andra är väl sisådär. Mina favoriter är Alfred Molina & Steve Coogan, Jack & Meg White och Iggy Pop & Tom Waits.

 

Michael Haneke är en väldigt intressant regissör, lite för intressant nästan. Funny Games och Dolt Hot är fantastiska filmer så jag hade höga förväntningar på denna film, framförallt väntade jag på någon Haneke-twist men den uteblev (tror jag, man kan aldrig vara säker med honom). Det vita bandet är trots allt en bra film, väldigt creepy.

 

Det är svårt att inte gilla George Clooney. Denne charmige man är även en mycket kompetent regissör de visar han inte minst genom denna svartvita film om kampen mellan TV-reportern Edward R Murrow och kommunistjagande senatorn Joseph McCarthy på 50-talet.

 

Darren Aronofsky har inte gjort en dålig film än och hans första långfilm, Pi, om en paranoid matematiker är sannerligen inget undantag.

Vad är det egentligen med reigösser som gör sina debutfilmer i svartvitt? Hur som helst, Kevin Smiths debut, Clerks, är en av de roligare komedierna på 90-talet. Fantastisk dialog som utspelar sig under Dante Hicks olyckliga dag i sin lilla butik.

Michel Hazanavicius stumfilm om stumfilm som tog alla med storm nyligen och vann oscar för bästa film och allt. Ja, jag tycker väldigt mycket om den också. Väldigt välgjord, charmig och fin även om storyn inte är så nyskapande kanske. Modigt att göra en old fashioned stumfilm i vilket fall som helst.

Tillsammans med Big Fish så är detta min favoritfilm med Tim Burton, en fantastisk biopic om "tidernas sämsta regissör" här spelad av Johnny Depp. Väldigt rolig men samtidigt också sorglig. Väldigt fint och djupt just med vänskapen mellan Ed och avdankade skräckskådespelaren Bela Lugosi (bra gestaltad av Martin Landau)

På tal om biopics, det här är nog min favorit när det kommer till musikaliska sådana. Anton Corbijn film (ännu en svartvit debut för övrigt) om Joy Division-sångaren Ian Curtis tragiska och korta liv är fantastiskt vacker och väldigt, väldigt bra. Vare sig man är bekant med Joy Divisions musik eller inte så bör man se denna film.

Kanske bröderna Coens bästa film, helt klart topp tre. Bröderna är väl mest känd för sina mörka komedier men det är nog när de skruvar ner humorn och drar sig mot svart drama som de är som bäst som i denna och den ännu mer sedda No Country for Old Men. Billy Bob Thornton är grym i huvudrollen och James Gandolfini, Frances McDormand och Tony Shaloub m fl gör riktigt bra ifrån sig i birollerna.