Topp 3

Lika bra att få ett ordentligt bokslut på musikåret 2012. Efter att ha listat de 100 bästa låtarna förra veckan så avslutar jag nu med att ranka de tio bästa albumen från det gångna året.

 

 

 

Det här är albumet på listan jag lyssnat minst på men det hade räckt om låten Laura, som sånär snuvade åt sig förstaplatsen bland årets låtar, varit det enda bra spåret på skivan. Nu är det ju inte så utan Natasha Khan's tredje album innehåller en mängd bra låtar även om ingen kommer upp i samma nivå som den fruktansvärt vackra Laura.

 

Bästa spår: Laura

 

 

I väntan på The Knife's kommande album så är det skönt att ha Niki & the Dove's debutalbum att lyssna på. Den lite poppigare varianten av The Knife/Fever Ray består av stockholmarna Malin Dahlström och Gustaf Karlöf och de har gjort en riktigt bra debut och det ska bli väldigt intressant att se vad de kan hitta på härnäst. Jag hör gärna mer av deras episka klubbmusik iaf.

 

Bästa spår: DJ, Ease My Mind

 

 

 

George Lewis Jr's, aka Twin Shadow, andra album är ett typiskt album som är riktigt bra utan låtar som sticker ut särskilt mycket. Förutom superlåten Five Seconds då som kom sexa bland årets låtar. Bortsett från den så är Confess ett rusikgt bra album rakt igenom men den saknar de där låtarna som man kan nöta en och en. Man får nöta hela albumet istället helt enkelt.

 

Bästa spår: Five Seconds 

Efter det utsökta debutalbumet från 2009 hoppades jag nästan att The xx inte skulle släppa någon mer skiva. Det gjorde de ju såklart och lika givet som att uppföljaren skulle komma lika självklart är det att den inte kommer upp i samma nivå som debuten. Men när man kommer förbi det här med att jämföra så inser man att Coexist också är ett fantastiskt album. Som lågmälda ton som i föregångaren dock blandat med lite mer dans-beats vilket gjorde sig riktigt bra live.

 

Bästa spår: Angels

Odd Blood var 2010 års bästa album. Årets bidrag från Yeasayer var lite svårare att ta till sig och det krävdes ett gäng lyssningar och en livespelning innan jag insåg dess kvalitet. Fragrant World liknar mer den psykadeliska debuten All Hour Cymbals än det lite mer poppiga albumet från 2010 och efter att ha gett det några chanser så inser jag att det inte är något fel med det egentligen.

 

Bästa spår: Reagan's Skeleton

Animal Collective är inte lätta att ta till sig det är ett som är säkert. Deras fantastiska album från 2009, Merriweather Post Pavilion, var lite mer rättfram men det tog ett tag innan den fastnade. I och med uppföljaren, Centipede Hz, är de tillbaka i det mer experimentella och skruvade och det tog ett antal lyssningar förrän jag älskade albumet.

 

Bästa spår: Applesauce

 

 

Som jag nämnde i genomgången av årets låtar så var det här första skivan med min favorit-soloartist som verkligen fastnade med en gång. Redan innan skivan släppts så älskade jag den tack vare Everybody Hurts, Korallreven & Vintergatan och Askan är den bästa jorden. Dessa tre bildar årets kanske starkaste inledning på ett album. Temat är ensamhet men Krunegård lyckas ändå förmedla något slags hopp tack vare sin musik och sina texter.

 

Bästa spår: Korallreven & Vintergatan

Claire Boucher slog igenom stort men ändå lite i smyg med sitt tredje album, Visions. Känns som det inte snackats så mycket om henne ändå har hon nått många lyssnare och hamnat högt på många årslistor. Så även på min. Trea bland årets låtar med Genesis och trea även här bland årets album. Hennes musik är lite som om Dream pop skulle gå på klubb och röja loss. Det är oerhört vackert men samtidigt väldigt dansframkallande.

 

Bästa spår: Genesis 

 

 

Länge var den här obestridlig etta bland årets album. Den nöttes flitigt i omgångar och allt nådde sin kulmen när jag fick höra de flesta låtarna live under Way Out West. Blandningen av normal indiepop och mindre normala rytmer och ljud praktiseras med perfektion av denna skotska kvartett och resultatet blir ett av årets mest dansanta album. Även fast det inte riktigt känns så på musiken så kan man inte sitta still till den.

 

Bästa spår: Default

Efter att jag hörde att den här var favorit till att vinna brittiska Mercury-priset för årets album tänkte jag att jag fick ge Alt-J en ny chans. Jag lyssnade på albumet och insåg redan under Intro att ja, jag förstår varför den här lovordas. Lyssnade vidare och det var tydligt att det här var ett bra album. Sen lyssnade jag igen. Och sen igen. Och sen en gång till. Under några veckor lyssnade jag knappt på något annat och efter de veckorna kunde jag inte se hur något album skulle hamna högre än An Awesome Wave på årets lista över bästa album.

 

Bästa spår: Dissolve Me