Topp 3

Sista delen av första halvan!

 

Londonbandet Allo Darlin' är ett sådant band som är så sött att man behöver insulinsprutor om man lyssnar för mycket. I små doser är deras twee pop väldigt trevlig dock. De släppte i år sitt andra album och de kör på i samma stil som på debuten och det är hemskt gulligt men också bra. Capricornia är den gulligaste och bästa låten.

The Maccabees släppte sitt tredje album redan i Januari i år och jag tänkte länge kolla upp dem men det blev inte förrän nu när året skulle sammanställas som jag tog tag i saken. Jag har fått en känsla av att Brighton-bandet kommer växa i mina ögon ju mer jag lyssnar på dem. Och på tal om att växa, andra singeln Feel to Follow växer gradvis ju längre den går och slutreslutatet är riktigt bra.

Många var ganska oroliga när trailern till Muses sjätte album kom. Dubstep? Really? Nu blev det ingen dubstep-skiva men de har låtit sig influeras av artister som Skrillex, Justice och Does It Offend You, Yeah? och det märks en del i Follow Me, som enligt mig är bästa låten på The 2nd Law, men det är ändå en kraftig Muse-prägel på låten och personligen tycker jag resultatet blir riktigt bra. Sen att hela skivan inte är mer än "så där" är en annan sak.

Ett av albumen jag lyssnade på mest under 2010 var Sleigh Bells debutskiva. Deras uppföljare gick också varm i våras men även om den kör på i samma stil som Treats så är den inte riktigt lika bra. Några av låtarna håller dock samma höga noise-pop-klass, Demons till exempel.

Ju längre jag kommer på den här listan så märker jag att det är väldigt många 2:a album som släppts i år och tyvärr så är de flesta av artisternas uppföljarskivor inte lika bra som respektive debuter. Passion Pit faller också in i den skaran. Men för det är Gossamer inte ett dåligt album, tvärtom. Mirrored Sea är en typisk Passion Pit-låt som lika gärna kunde varit med på första albumet. 

Det här var också ett av de album jag lyssnade mest på under första halvan av 2012. Kristian Matsson, som han heter på riktigt, håller alltid en jämn nivå på alla sina låtar och den nivån är jäkligt hög. Det är alltid svårt att välja vilka låtar som är bäst men 1904 fastnade jag för väldigt snabbt så det är klart den ska få vara med på listan. 

Australiensiska duon The Presets är ett av mina favorit dansgrupper, tyvärr spelas inte låtar som Talk Like That eller My People så ofta på klubbar här men hade de gjort det hade jag gått bananas varje gång. Det samma gäller första singeln från deras tredje platta. Youth in Trouble är en lång party-tease, man tänker att "nu kommer den igång" men nä, de håller på det. När den till slut når sitt crescendo så är det bara underbart.

Sämre andra album var det, ja. Londonbandet The Vaccines gjorde sig också skyldig till det i år men även här betyder det inte att Come of Age är ett dåligt album. Det är samma härliga indie-garage-rock som på första plattan och I Always Knew är en av de bästa låtarna på denna skiva. En härligt pulserande låt som kryddas med en kanonrefräng.

Indietronica är ett nytt ord för mig men tydligen är det det som Stockholmstrion, Niki & The Dove, pysslar med. Och som de gör det! Upptäckte bandet ganska sent och jag känner att jag kommer lyssna väldigt mycket på dem under 2013. Det känns som de är ganska mycket indluerade av The Knife, eller kanske ännu mer Fever Ray, och ja man kan ju ha sämre influenser. Tomorrow är iaf en de bästa låtarna från ett av årets bästa album.

Alltså, den basslingan är helt sjuk! Hade den här listan avgjorts på låtarnas första 10 sekunder så hade nog den här vunnit. Vill så gärna dansa direkt när jag hör den. Resten av låten håller inte riktigt samma klass som inledningen men den är tillräckligt bra för att hamna högst upp på nedre halvan av årets lista.