Topp 3

Godkväll, här kommer del 4

 

bob hunds album från 2011 lyckades inte få med någon låt på årslistan för jag tyckte inte den var särskilt bra. Deras sjunde LP gillar jag betydligt mer och den fick ännu mer uppskattning efter deras livespelning, så klart. Harduingetmankandansatill? är verkligen en låt man kan dansa till och texten i refrängen, Den här rytmen vill bara ha min kropp, är kanske den mest passande textraden i år.

Så var det det här med andra albumet igen. John O'Regan från Toronto är mannen bakom namnet Diamond Rings och hans uppföljare till fantastiska Special Affections är tyvärr ett riktigt misslyckande. Men som tur är finns Runaway Love som visar hintar av den klass som debuten hade. Glad 80-tals-inspirerad syntpop kan vara riktigt trevligt.

Det finns faktiskt några artister som lyckades med sitt andra album, Twin Shadow t ex. George Lewis Jr. från Brooklyn är det som ligger bakom namnet och hans andra skiva, Confess, är minst lika bra som debuten från 2010. Även Twin Shadow har ganska mycket 80tals-influenser i sin New wave/Synthpop och Lewis Jr påminner en hel del om Morrissey. Låter ju bra på pappret och det gör det även i praktiken.

Magnus Ekelund från Jokkmokk släppte i år tillsammans med sitt band Stålet uppföljaren till, enligt Expressen, 2011 års bästa svenska album. Det definitiva drevet är inte årets bästa svenska album men det är likväl bra och andra singeln, Ymer II, är vassast. Egentligen skulle singeln Svartöstaden fått plats här men jag upptäckte att produktiva Ekelund kommer med ett nytt album redan till våren så den nya singeln frå vänta till nästa år.

Pga att jag försökt skära ner på antalet låtar från varje artist så fick den här låten inte plats på listan först. Sen lyssnade jag på den igen och tänkte "vad fan håller jag på med?" Circumambient är bara ett av många prov på hur perfekt musik 24åriga Claire Boucher gör och i denna låt visar hon också prov på vilken range hennes röst har.

I likhet med Alt-J så är Memoryhouse ett band jag kollade in inför Way Out West men som jag inte heller såg. Memoryhouse är ytterligare en kanadensisk musikexport, från Toronto för att vara exakt, och deras debutalbum släpptes i år. Det låter lite som ett uptempo Beach House och det kan ju inte vara fel. Det är det inte heller. 

Australiensiska The Temper Trap hade en jättehit med Sweet Disposition under 2009. I år kom deras andra album och även om det inte innehåller någon låt i Sweet Dispositions kaliber så är det överlag en bättre skiva än debuten, Conditions. Miracle är en väldigt fin låt som drivs av Dougy Mandagis underbara röst, vilket även är fallet med The Temper Trap i stort. 

Leedsbandet heter egentligen ∆ men uttalas Alt-J för det är kortokommandot på en mac för att skriva det där Delta-tecknet. Jag hade som sagt lyssnat på dem lite tidigare men det var när de blev nominerad till Mercury Prize som jag tänkte att jag får ge dem en ordentlig chans och då blev jag som, tidigare nämnt, helt såld. Tessellate är tredje singeln från skivan och den är riktigt bra. Jag älskar dessutom referensen till The Good, the Bad and the Ugly (det måste vara det) Three guns and one goes off/One's empty, one's not quick enough

Introt får mig att tänka på introt till Final Fantasy-spelen och redan där är jag ju fast. Dreampoparna, som placerade sig på en 15e plats som bäst 2010, släppte i år sitt fjärde album och även om det inte är lika bra som 2010 års Teen Dream så är det inte långt ifrån. De kör på samma inslagna väg iaf och de gör det bra och Victoria LeGrands röst är fortfarande lika fantastisk.

Skottska Django Django släppte tidigt i år sitt debutalbum och efter Alt-J så är det den skiva jag lyssnat mest på under 2012. Deras säregna indie-electro-rock är det helt omöjligt att få nog av, de har helt fantastiska rytmer som få andra band lyckas att få till. WOR är bara ett av många exempel på deras självbetitlade album som det är omöjligt att sitta still till. Sen älskar jag ju sirenljudet.