Topp 3

Vi fortsätter med del två

2010 hade jag tråkigt en kväll och kollade om det var någon spelning i stan, jag fastnade för Dylan LeBlanc som jag vid det tillfället aldrig hade hört talas om. Spelningen var tyvärr slutsåld visade det sig men jag upptäckte iaf ett fantastiskt album i och med Paupers Field. LeBlancs andra album kom i år och det är inte riktigt lika bra, lite för mycket country-influenser, men det finns några fina låtar även här och finast är Brother. I år fick jag även se honom live till slut.

Jag har inte varit jätteförtjust i vad Bloc Party åstadkommit sedan debuten Silent Alarm men när de nu "återförenades" och släppte sitt fjärde album så kom de med en skiva som jag verkligen gillade. Det känns lite som de gått tillbaka till sina grunder och även om de inte kommer upp i Silent Alarm-standard så är det ju just det här jag har väntat på. Bäst är de när de öser på som i 3x3 och det känns skönt att höra att Keles fantastiska röst är intakt.

Jag vet inte om det är deras sound, Alice Glass röst eller bandets skivomslag men det är något kusligt över electroduon från Toronto. Till och med en peppig låt som Sad Eyes känns lite läskigt. Men jag gillar ju det och den här låten är riktigt bra och känns lite episk, jag kan se framför mig en storslagen sci-fi-scen där Crystal Castles bidrag till årets topplista agerar soundtrack.

Grizzly Bear är ett band som jag borde gilla och jag har länge försökt med deras tidigare plattor utan att fastna för psychedelic folk-gruppen. Kände ändå att jag fick lov att kolla in deras fjärde skiva när jag skulle börja fnula på den här listan. Det var inget misstag för det visade sig vara ett mycket bra album. Speak in Rounds är en sån låt som bara växer och växer på ett fantastiskt sätt och den är en av de låtar som sticker ut mest på Shields.

Vi går över till lite mer enkel indie-folk och ett band jag var smått besatt av när deras debut släpptes. I år kom London-bandets efterlängtade uppföljare och den är inte en besvikelse men inte heller lika bra som första skivan. Det går ju inte att ta miste på att det är ett nytt Mumford & Sons-album man lyssnar på iaf och första singeln I Will Wait är en typisk Mumford-låt. Kanske är det det som är felet med nya skivan men samtidigt är det egentligen något fel med det? Nej det är det inte.

Mera folkmusik men nu från Sverige. En vän nämnde att detta var ett av årets bästa album så jag tänkte att jag skulle kolla upp det här Umeå-bandet som gått mig obemräkt förbi och även om jag kanske inte håller med så måste jag medge att det är ett väldigt bra album. Första singeln är en väldigt fin låt och väl värdig en plats på listan. Vem älskar inte xylofon liksom?!  

Jag kan inte påstå att jag lyssnar jättemycket på sådan här "simpel" rock längre men jag har svårt att säga nej till något som svänger och Japandroids från Vancouver svänger verkligen. Inte minst i denna låt från deras andra album. Fun fact: Trummisen i duon heter samma sak som skådespelaren som var Darth Vaders kropp i de gamla Star Wars-filmerna. Pluspoäng! 

Jag har lite svårt att veta vad jag tycker om The Killers, tror jag vill gilla dem mer än vad jag kanske gör. Tyckte inte om deras förra album särskilt mycket och jag kan inte påstå att jag är förälskad i deras fjärde album, Battle Born, heller. Men sen när Brandon Flowers & Co krämar på i refrängen till skivans första singel så inser jag ändå vad som är bra med The Killers.

The Big Pink hade en stor hit med Dominos från deras första album, inte minst tack vare att Nicki Minaj samplade den. Nu är det deras tur att sampla. De har tagit delar av Laurie Andersons O Superman (som kanske är mest känd för oss svenskar via Nile City där den sjungs av två Katten Gustaf-dockor) och byggt en väldigt bra låt kring det. Hit the Ground är väl ingen Dominos men helt klart en värdig uppföljare. 

Jag kollade upp Alt-J inför Way Out West utan att riktigt fastna. Men som jag fastnade efteråt. Trots att jag bara lyssnat på skivan under en tredjedel av året så är An Awesome Wave det album jag lyssnat på mest under 2012. Det är ett sånt album som när man lyssnar på det så tänker man "alltså jag gillar verkligen de inledande låtarna på den här skivan" och då inser att "de inledande låtarna" tydligen är alla utom två låtar (som också är bra). Det jag menar är att det finns ingen dipp i kvalité på An Awesome Wave den är bara rakt igenom...awesome och Something är en av alla bra låtar.